Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘korvkunskap’ Category

Prinskorv, smaksatt med äppelglögg och rosmarin

Igår kväll stoppades två prinskorvar, grundreceptet bestod av 1 1/2 kg fläskkött (karré), 1/2 kg nötkött (fransyska) och 3/4 kg späck. En tredjedel av köttet blandades med isvatten och äppelglögg och kryddades med rosmarin, vitpeppar, salt samt lite nitrit. Resten av köttet användes till en bastard mellan Gustafva Björklunds recept på siskonkorv och Kristofer Franzéns prinskorvsrecept från . Från Kristofers prinskorv tog jag kryddpeppar, ingefära, muskotnöt och vitpeppar. Jag skippade Kristofers nymodigheter med gul lök och timjan istället fick Gustavas kryddnejlikor mortlas tillsammans med de övriga kryddorna. Man kan ju inte vara hur modern som helst. Men hennes starkpeppar fick stryka på foten och likaså buljongen som ersattes av isvatten.

De stoppade korvarna röktes väldigt lätt i min röklåda och sjöds sedan i 75 grader i 10-15 minuter tills de var klara. Båda korvarna blev väldigt smakrika och juliga även om jag hade kunnat tänkt mig ännu mer äpplesmak i den med äppelglögg.

20111220-040218.jpg

Två prinskorvar provstekes i franskt smör.

Annonser

Read Full Post »

Bland svenska korvkännare torde det idag vara allmänt känt att C.E. Hagdahl, tack vare Jan-Öjvind Swahns mathistoriska lexikon, är den som i text första gången nämner prinskorv i Kokkonsten som vetenskap och konst med särskildt afseende på helsolärans och ekonomiens fordringar (1878-1879). I somras hittade jag på en loppis på Gotland en kokbok av Gustafva Björklund som under flera år på 1800-talets första hälft bedrev restaurangverksamhet i Stockholm. Då hennes kokbok var en av de allra första svenska kokböckerna så har den det minimalistiska namnet Kok-bok (1847)

Bland många intressanta recept så fann jag till min förvåning ett recept på Siskonkorf. Prinskorf. Nu var ju inte mitt exemplar av Gustafvas Kok-bok av den första utgåvan utan den 13:e utökade som utkom 1893. D v s 16 år efter Hagdahls klassiska verk, så det gick ju inte utan vidare efterforskning hävda att Björklund var före Hagdahl med sin prinskorv.

Alltså var det dags för ytterligare besök på Kungliga Biblioteket där jag först gick igenom första upplagan av Gustafva Björklunds bok och trots att den bara innehåller hälften så många recept som den 13:e så hittade jag där ett närapå exakt recept som i den 13:e utgåvan. Det skiljer är att en beskriving av hur korven används har lagts till i den senare upplagan, stavningen av vissa ord skiljer sig åt samt att korven bara har ett namn i den första upplagan – Siskonkorf.

Jag tittade även i den utgåvan som ligger närmast innan Hagdahls kok gavs ut, vilket är den tionde och den gavs ut 1875. Boken som jag kikade i var helt osprättad, och vetskapen att denna bok stått helt oläst sedan den trycktes för 136 gav naturlivis en extra äventyrskänsla till läsandet. Efter några minuters försiktigt bläddrande så hittade jag det eftersökta receptet, tyvärr bara med sitt ursprungsnamn – Siskonkorf.

Så än så länge får Charles Emil Hagdahl stå som den som myntade namnet Prinskorv, även om Gustafva Björklunds prinskorvsrecept är äldre. Naturligtvis så ska du som orkat läsa igenom den här texten få ta del av hennes recept med orginalstavningen:

Siskon-korf.

Swinkött, afwensom fett skäres i tärningar samt hackas och bultas wäl. Sedan uppblandas det med några skedblad boullion eller mjölk tillika med finstött starkpeppar, neglikor och salt efter smak. När detta är wäl sammanblandat stoppas det wäl rengjorda blåtarmar af får eller swin. Derefter omknytas korfwarne med grof tråd 2 à 3 tum emellan hwarje knytning och kokas i bouillion 1/4 timme.

Tillägg i 13:e upplagan: Användes till garnering på fina grönsaker eller på raguer. Innan tarmarne begagnas läggas de 1 dygn i svagdricka, tillsatt med litet ättika, sköljas sedan i vatten, strykas upp och torkas på linne.

 Obs inga antika böcker har sprättats för detta inlägg.

Read Full Post »

Räms korv till vänster och Diedrichsens till höger

Räms korv till vänster och Diedrichsens till höger

Två av bidragen i Årets kock 2011 innehöll korv och naturligtvis så såg jag mig manad att prova recepten. Inte blev det ju sämre av att det de två bidragen kom ifrån storfavoriten Daniel Rämsoch slutsegraren Tomas Diedrichsen.
Sagt och gjort, recepten laddades ner och ingredienser inhandlades. Eftersom jag för tillfället inte har min Krups tillgänglig så bjöd jag in mig själv till en kompis som dagen innan fått en assistent från Ankarsrum.

Stora mängder kryddor mortlades

Redan när vi höll på och mortlade kryddor och rev citronskal så fylldes köket av en aromatisk doft och det var uppenbart att det här skulle bli korvar med mycket smak.

Det blir trångt på bänken när man blandar två korvsmetar samtidigt.

Diedrichsens korv är en lammkorv med citron, fänkålsfrö och korianderfrö som främsta smaksättare och redan när smeten blandades så var det lätt att förstå att den här korven skulle kunna ingå i en vinnarrätt. Dock var jag lite tveksam till den begränsade mängden fett som ingick i receptet och detvar ju inte heller så mycket vätska så smeten blev väldigt fast.

Massa paprika i Räms lammkorv

Korv nummer två, den som Daniel Räms hade i sitt tävlingsbidrag var mer åt det traditionella merguez-hållet i smaksättning, med vitlök, paprikapulver, kummin och citron. Inte heller den här korvsmeten innehöll särskillt mycket vätska.

Korvarna stoppades och knöts innan de sjöds i vatten och kyldes i vattenbad. Som tur var så hade jag med mig flerdubbelt så mycket fjälster som det stod i recepten, både Diedrichsen och Räms påstår i sina recept att det räcker med en meter lammtarm till 700 g respektive 1,1 kg köttråvara, vilket ju alla som stoppat korv tidigare vet är alldeles för lite.

Ronnie trycker ner smet i sin nya maskin.

När korvarna låg i vattenbadet var det tydligt att paprikapulvret borde ha rörts ut i lite vatten innan det blandades ner i smeten för att pulvret lättare skulle ha blandats ut i smeten. Korvarna påminde lite grand om Koi-fiskar i färgteckningen.

De båda korvarna stektes på och serverades med lite potatismos och en jury om fem vuxna och ett par småttingar utsåg ganska enhälligt Diedrichsens lammkrov till den smakmässiga vinnaren. Fänkålen tillsammans med citronskalen och korrianderfröna gav korven en distinkt men samtidigt fräsch smak, men tyvärr alldeles för hårda och torra. Räms korvar var å sin sida perfekta i konsistensen – saftiga och lagom mjuka – och kryddningen var perfekt avvägd så att man tydligt kunde urskilja så väl citronskal, kummin och paprika utan att någon krydda tog överhanden. Om jag hade smakat dem i en blindprovning så hade jag nog sagt att det var bland de godaste merguezen jag smakat.

Räms till vänster och Diedrichsens till höger

Eftersom känslan var att Tomas Diedrichsens recept inte riktigt stämde så kommer jag att göra ett nytt försök, men lite modifierat med mer fett och kanske även mer vätska.

Read Full Post »

I tävlingen Årets kock så ingick det korv i två av rätterna. Favoriten Daniel Räms hade med en lammkorvar med paprika, kummin o citron som smaksättning och vinnaren Tomas Diederichsen hade en lammkorv med fänkål och koriander.

Och för att testa om Tomas korv är en värdig vinnare så har vi stoppat de båda.

ett längre omdöme kommer senare men här är i alla fall en bild.

Read Full Post »

Igår var jag på Cajsa Wargs butik på Sankt Eriksplan och tillsammans med tretton andra hugade prinskorvstestare (vinskribenter, krögare, matjournalister m.m.) tog jag plats vid det stora matbordet en trappa upp från butiken innan vi plockade på oss från prinskorvsfaten. Provningen skedde blint för att ingen skulle ha förutfattade meningar om de sju olika korvarna som Cajsa Warg hade valt ut för testet. Det enda vi visste var att det var ett brett urval, från storsäljare till handgjorda prinskorvar.

Så fort alla tagit för sig så sänkte sig en seriös tystnad som enbart bröts av ett smaskande där och ett korvskin som brast där. Bedömningen gjordes på tre grunder: utseende, konsistens och smak. Där störst vikt las på smaken där varje korv kunde få mellan ett och 20 poäng medan utseende och konsistens gav mellan ett och tio poäng.

Efter att alla var klara med sin bedömning så fick vi reda på vilka korvar som serverats och det samanlagda resultatet.

Korvarna som deltog i testet var

Scan Prinskorv med tunt skin – Gris- och nötkött, vatten, fett från gris, potatismjöl, koksalt, antioxidationsmedel E325, E300, lök, kryddor, konserveringsmedel E262, E250, rökarom. Köttmängd 61%, fetthalt 23%

Domta Prinskorv – Griskött, fett av fläsk, nötkött, vatten, potatismjöl, salt, kryddor, E300, E250. Köttmängd 46%, Fettmängd 23%.

Coop Prinskorv – Gris, nötkött, vatten, potatismjöl, salt, kryddor, fett från gris, E300, E250.

Guld Grytan – Gris-, nötkött, vatten, potatismjöl, fett från gris, salt, kryddor, socker, druvsocker, lökpulver, jästextrakt, E331, E335, E327, E262. Köttmängd 64%, Fetthalt 23%

Roslagskött SkärgårdsPrinsar – Griskött, vatten, potatismjöl, salt, druvsocker, kryddor. E300, E250. Köttmängd 66%, fettmängd 19%.

MälarChark Ekologisk Prinskorv – Gris-, nötkött, vatten, potatismjöl, salt, socker, lök, vitpeppar, paprika, ingefära, E300, E250. Köttmängd 72%

Willy Ohlssons prinskorv – (Hemligt men innehåller i alla fall Gris och kalvkött)

Resultatet av omröstningen blev (maxpoäng = 560):

  1. Roslagskött SkärgårdsPrinsar – 319 poäng
  2. Willy Ohlssons prinskorv – 318 poäng
  3. MälarChark Ekologisk Prinskorv – 318 poäng
  4. Guld Grytan – 290 poäng
  5. Domta Prinskorv –  273 poäng
  6. Scan Prinskorv med tunt skin – 265 poäng
  7. Coop Prinskorv – 245 poäng

Topp tre, om man bara ser till smaken var:

  1. Roslagskött SkärgårdsPrinsar – 153 poäng
  2. Willy Ohlssons prinskorv – 138 poäng
  3. Scan Prinskorv med tunt skin – 133 poäng

Topp tre, om man bara ser till konsistensen var:

  1. MälarChark Ekologisk Prinskorv – 89 poäng
  2. Willy Ohlssons prinskorv – 86 poäng
  3. Scan Prinskorv med tunt skin – 81 poäng

Topp tre, om man bara ser till utseende var:

  1. MälarChark Ekologisk Prinskorv – 100 poäng
  2. Willy Ohlssons prinskorv – 94 poäng
  3. Guld Grytan – 88 poäng

Min personliga bedömning stämde dock inte alls med det totala. Min absoluta favorit var en prinskorv från Domta Gård som var lite sladdrig i konsistensen, vilket helt klart berodde på den stora mängden vatten i korven. Jag tror att det var just detta som gjorde att den fick lägre poäng av övriga i panelen men i min bok gjorde konsistensen bara att den på kändes saftigare. Korven hade den tydligaste röksmaken av alla i testet och den som påminde mest om mina egna hemmagjorda prinskorvar. För trots den tydliga rökaromen så var den mjäll och gav den mest behagliga smakupplevelsen.

Willy Ohlssons Prinskorvvar den enda som slutade topp tre totalt som även jag hade med i topp. Och om man vill ha en mer traditionell prinskorv så är denna det helt klart bästa valet.  

Segraren från Roslagskött hade jag inte alls i topp, även om jag gillade hur den såg ut och konsistensen. Men det var en skarp bismak som inte alls tilltalade mig, min spontana tanke var ”druvsocker”, vilket det även visade sig att korven innehöll (jag vill inte hävda att jag har så utvecklade smaklökar attt jag kunde peka ut just detta, utan det var nog bara ett lyckokast). Trots att jag gav den låga smakpoäng så tycker jag att du ska köpa och testa själv, den fick ju höga poäng av alla andra.

Till sist lågvattenmärket som tyvärr kom från min före detta kund, Scans Prinskorv med tunt skinn. Utseendet höll inte allas måttet när den låg på tallriken bredvid alla de andra; lysande röd med sprucket skinn som en engelsman på mallorca som tagit fel på solskydd och olivolja. Konsistensen och smaken var inte heller särskillt tilltalande och en av Sveriges absoluta favoritprinskorvar hamnade ohjälpligt i botten på min lista.

Efter provsmakningen bjöds vi på Cajsa Wargs julporchetta-macka, som jag kan rekomendera alla som jobbar i vasastan att gå och köpa på lunchen. Matstylisten Sanna Fyring Liedgren bjöd på tipset att man kan sjuda prinskorven innan man steker den så blir den bullig och fin. Jens Linder ställde en fråga som ingen i panelen, men kanske någon av bloggensläsare, kunde svara på; han hade i sin ungdom haft en tysk kökschef som alltid la prinskorven i isvatten en timme innan han stekte den utan att berätta varför. Jens hade ännu till dags dato inte fått reda på varför och inte så heller i smakpanelen fanns någon som kunde svara på detta.

Vill du läsa mer om prinskorv och kanske göra din egen så läs det här och det här eller varför inte läsa igenom hela bloggen från pärm till pärm.

Read Full Post »

I somras var jag hemma i Mölltorp där mycket av mitt korvintresse har sitt urspung och där min pappa, Torsten Fredén, fortfarande gör en hel del korv, bland annat en grynkorv som ännu i dag är en av de mest efterfrågade varorna på Fredéns ICA Nära. Butiken som sedan nittiotalets början drivs av min bror Urban. Pappa gör dock inte bara grynkorv för försäljning utan tillsammans med sin kompis Håkan så experimenterar de med bland annat egna recept på chorizo och annat gott som kan stoppas i ett korvskinn.

Så självklart så veks en dag av semestern till att stoppa lite korv tillsammans. Valet föll på isterband, dels för att jag aldrig gjort isterband eftersom min lilla röklåda inte lämpar sig lika bra som pappas lite större rök, men framförallt för att det är så himla gott.

Om man söker på isterband på wikipedia så påstår de att det finns två varianter, småländska så klart men även västgötska som sägs vara lite mer rökta och där syrligheten inte behöver vara lika framträdande. Eftersom vi alla tre är västgötar och Mölltorp ligger i Västergötland så blev det naturligtvis västgötska isterband. Min farmor kom i och för sig från Småland och innan pappa startade sin butik så drev hon i många år, både tillsammans med farfar och efter hans död ensam, en charkuteributik så det fanns ju en naturlig koppling till småländska isterband också.

Men nu fick det bli västgötska. Köttet, en blandning fläsk och nöt, rimmades kvällen innan med charkuterisalt och kornen korngrynen kokades också kvällen innan så de han svalna ordentligt. På morgonen så malde vi köttet, det mesta av korngrynen och späcket ganska grovt. Lite gryn hade vi hela för att isterbanden skulle få rätt konsistens. Smaksättningen var förutom salt, gul lök, kryddpeppar och vitpeppar. Lite vatten blandades i för att få en bra smet.

Håkan blandar smeten i gammal Scan-back.

Smeten stoppades sedan i 26 millimeters skinn som brorsan hade köpt från gårdsslakteriet Lindells, som för övrigt gör riktigt goda grillkorvar och som även levererar gott griskött.

En korvspruta som flera generationer Fredénare har vevat på.

Korven knöts i lagom längder, i det här fallet ca 15 cm.

När korven var stoppad så bar det av från köket i butiken till pappas hemmasnickrade rök, där den hängdes och röktes med alved. Den fick väl röka i någon timme innan den kändes klar, varpå den fick hänga kvar i röken ett dygn för att mogna och få lite syrlighet. För att få till rätt temperatur så ställde vi in en värmefläkt i röken efter att glöden hade falnat.

Korven är hängd och röken är redo att tändas.

"Syre tänder en glödande trästicka" - Lennart Enochsson Fysik/kemilärare i Karlsborg på 80-talet.

Ett dygn senare är korven klar att skäras ned och stekas.

Nyrökta, nystekta isterband till lunch.

När isterbanden var nedplockade från röken så tog vi ett par och stekte på till lunch och de var precis som vi tänkt oss lite mer rökta i smaken än köpe-isterband med en distinkt smak av kryddpeppar som ändå inte tog överhanden. Kort sagt ett mycket lyckat resultat.

Read Full Post »

På taffel.se så efterlyser Matälskaren asiatiska recept som inte får missa och naturligtvis slog det mig att jag måste leta rätt på ett riktigt smarrigt asiatiskt korvrecept. Efter lite research så kom jag fram till att korv så som Hmongfolket i sydostasien gör den måste vara bland de godaste från denna världsdel. Deras signaturkorv görs på fläskkött och kryddas med ingefära, koriander, lime, vårlök och chilipeppar. Precis som bland våra svenska korvar så finns det nästan den mängd variationer eftersom alla som stoppar korv gör det på sitt eget sätt.

Men här är i alla fall min variant av Hmongkorv så som jag kommer att göra den nästa gång det är dags att stoppa korv:

Hmongkorv

1 kg griskött

saften från en lime

3-4 vitlöksklyftor

2-3 msk riven ingefära

2-3 msk finhackad koriander

(2 msk finhackad thaibasilika)

1-2 finhackade vårlökar

2-3 hackade färska thaichilifrukter

salt

peppar

vatten

grisfjälster

Köttet ska vara ganska grovmalet så mal det med stora skivan, blanda i limejuice, finhackad vitlök och alla kryddor. Provstek en del av smeten för att kolla så att kryddningen är OK. Späd eventuellt med lite vatten och stoppa i grisfjälster. Knyt till dryga decimeterlånga korvar.

Sen är det bara att grilla och käka.

Read Full Post »

Older Posts »